Tänk er en fin lägenhet. En fin trea med balkong, helkaklat badrum och till och med diskmaskin. Området runt omkring är grönt och lummigt. Tänk er att ni har fått lägenheten och ska se den för första gången (i alla fall Fredrik). Tänk er spänningen när man sätter nyckeln i låset, öppnar dörren och kikar in...
Det första vi märker är att det är skitigt på golvet. Vi går in. Hon har ju inte dammsugit, säger vi och då känner jag oron. Jag går ett varv i lägenheten. Inte dammsugit någonstans. Drar med fingret på fläkten. Svart. Öppnar kylskåpet. Matrester, lökskal och äckligt spill. Frysen? Oavfrostad. Duschen? Hår, avlagringar, smuts. Toalettstolen? Ja, ni förstår nog. Balkongen var full med skräp. Spisen så jävla äcklig, inga skåp var urtorkade. Ja, ingenting var gjort. Och här skulle vi nu bära in våra grejer?!
Först vill jag gråta, sedan blev jag arg. Ringde upp hyresvärden och förklarade (i relativt lugn ton) att det behövde skicka hit en städfirma NU. De skickade en "bovärd" för att kolla på kaoset och hon konstaterade att "hyresgästen hade packat och dragit". Äh, ja? Städfirma kunde vi inte få förrän på måndag (idag). Okej, tänkte vi och började lasta ur lastbilen (som ju skulle lämnas tillbaka).
Vi övervägde faktiskt att bo i skiten över helgen. Men Fredriks mamma sa ifrån och började städa. Så det gjorde vi hela lördagen (dock ej mellan kl. 20-22). Och vi har badrummet kvar. Eftersom vi städat själva så skulle vi få kontant ersättning från hyresvärden. Jag ringde i morse för att fråga hur mycket vi skulle få. Och jag höll på att svimma. De vill kompensera oss med 500 kr. 500 KRONOR! Ett jävla skämt är vad det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar